På senaste tiden har jag och Viola nästan gjort allt i hennes köksfönster. Alltså allt.  För det fönstret är ett sånt djupt där man både kan krypa upp och dricka kaffe när regnet smäller mot rutan och sitta med båda fönstren uppslagna mot sommaren, dricka vin och röka cigaretter samtidigt som någon annan lagar mat. Eller bara luta sig ut och kolla på skådespelet av människor nere på gatan.

Tror att det är bra att åka iväg ett slag för att få distans till saker och ting. Och få sakna såklart. Jag hoppas att fjärilarna i magen får vila lite under de två veckor jag är här i Los Angeles. Eller i alla fall flyga för någonting annat. Hey Hollywood!

I torsdags mötte jag upp Ebele och Viola efter jobbet för att gå på invigningen av Inez & Vinoodh på Fotografiska (som var helt bananas bra!!!). Vi träffades på Stockholms bästa kulle, nämligen Mosebacke, för att dräggla och bli rörda om vart annat över hur sablans vackert Stockholm är just nu. Hjärtat slår nästan ur revbensgallret när den tidiga kvällssolen målar hela stan brinnande.

Idag smattrar regnet lite mot fönsterbrädan och ifall ni inte hunnit springa förbi Fotografiska sedan i torsdags, så är det ett strålande tillfälle att göra det nu. Baka lite chokladbollar och drick te under filt också, det är det bästa man kan göra av regniga junidagar.

I torsdags hade jag och Viola fest på min terrass på bakgården. Vi satte upp tusen små lampor i slingor som tak och fyllde zinkhinkar med is och öl för att fira att det är vår nu. Jag irrade i omkring som en liten flipperkula och fixande och trixade hela kvällen, men hade hjärtat på vid gavel. Att se nästan alla som ligger som favoritmarkerade i sin mail, komma tillsammans och skratta och dricka vin och snacka skit om än för bara några timmar en tidig torsdagskväll, är bomull runt själen. Ett Perfect day party helt enkelt. Detta var bara ett bubblande förspel på vad som kommer att bli den bästa sommaren någonsin. Jag känner hela vägen ut i fingrarna.