Fanny Ekstrand

Det känns ju oundvikligt att inte tänka på hur mycket man konsumerar idag. Jag försöker att tänka både en och två gånger och köper mycket vintage, men det finns ju alltid utrymme för förbättring. Men jag tänker också mycket på vad det är jag köper och hur det kan bidra med att det blir så roligt som möjligt att klä sig på morgonen. Framförallt under höst- och vinterhalvåret då man vaknar varannan morgon till att mordor hägrar utanför fönstret. Då är det ultimata lyckopillret för mig att ta på mig något som gör mig glad.

Jag hängde på stories i helgen och fastnade på ett klipp där kära Hanna MW intervjuades av Elina på Styleby. Hon frågade Hanna hur man får en garderob i färg och Hanna svarade så enkelt. Det är bara att inte köpa något annat än plagg i färg (ej korrekt citerat jag har inte världens bästa minne men ni förstår ju). JAG VET INTE VARFÖR DET TRÄFFADE MIG SOM EN KÄFTSMÄLL.

Köper man inte annat är roliga plagg så får man ju oundvikligen en jävligt rolig garderob.

Och jag blev påmind ännu en gång varför den nya basgarderoben inte handlar om den perfekta vita t-shirten och ett par svarta kostymbyxor. Den nya basgarderoben är glitter, färgstarka klänningar, ljusa tovade baskrar, paljettväskor och maffiga fuskpälsar som hade gjort Carrie Bradshaw grön av avund. Det blir inte svårare att matcha det, tvärt om. Du blir bara tvingad att klacka ur din comfort zone lite.

Faux fur, Marei 1998. Sequin pouch, Attico. Draped dress, H&M. Beret, & other stories. Glitter boots, & other stories. 

I always look for ways to get more use out of my suits. Wearing the pants and blazer apart as much as together is given, but wearing the suit with a dress or skirt really is a great layering trick. Also, it helps you find more days in the week for the suit. Personally I rather wear my suits for Sunday lunch rather than the Saturday night dinner party. I just feel like clothes sometimes puts more pressure on a situation than they have to. You know what I mean? Or am I just really overthinking this?

Jag har det senaste åren blivit en riktig hejare på att slå till på kostymer. Från att knappt ha haft ett enda strumppar som matchade varandra har jag nu ett tiotal kostymer i olika former som hänger i garderoben och väntar på att luftas.

Många tror att kostymen måste se ut på ett visst sätt, eller sparas till ett speciellt tillfälle men jag tycker inte helt otippat tvärt om. Att verkligen se till att utnyttja kostymen till fullo är det bästa jag vet och det gör jag såklart dels genom att använda den isär, som byxa och kavaj alltså, men jag ser också till att bära kostymen tillsammans med kjolar och klänningar för den ultimata lager på lagerfunktionen. Snacka om två outfits i ett, visst? Att dessutom sporta kostymen en helt vanlig söndag på stan är det bästa. Jag upplever att kläder i vissa sammanhang kan skapa onödigt stora förväntningar på situationer, förstår ni hur jag tänker? En kostym på en söndag kl 13.30 på Hötorget är liksom inte samma sak som en kostym en lördagkväll 22.30 på Teatergrillen. Jag personligen föredrar det förstnämnda alla dagar i veckan, då känner jag mig som absolut snyggast. Med klänning till eller utan.

Corduroy suit, H&M. Dress, Ganni (with different pattern). Bag, Loewe. Loafers, Dr Martens.

If you go by car everywhere you’re going (and that place needs to be inside) and make sure to never stop moving your toes, I promise it’s not too late to not wear stockings. But you need to stay as far away from long walks and coffees outside as possible. Also, a knit like this is highly recommended. 

Om man åker bil mellan alla ställen man ska till (inomhusställen that is) och dessutom ser till att hela tiden vicka på tårna i takt och otakt så är det inte för kallt än för att lufta smalbenen lite. Så länge man håller sig långt borta från promenader och de allra ihärdigaste uteserveringarna är det alltså helt ok att inte hoppa i strumpbyxorna. En ordentlig lusekofta är dock att rekommendera.

Knit, J.W Anderson x Uniqlo. Dot skirt, Ganni. Socks, Gant Rugger. Loafers, & Other stories. Bag, Loewe. Sunglasses, Céline.