Fanny Ekstrand

Ifall jag bara kunde få vara vid havet och ha på mig sammetsbyxor från Louis Vuitton, med solen i ögonen och vågorna i ryggen.

Jag är så tonårsaktigt besatt av hög midja just nu. 

Passade på att vara trendig i mockakappa i helgen, när solen attackerade mina vita anklar. Det är inte ofta jag sportar trenchcoats, trots att jag är ett stort Audrey Hepburn-fan. För på något vänster lyckas jag alltid se ut som någon av Blair Waldorf’s mer misslyckade minions ur tidiga säsonger av Gossip Girl, snarare än chica Holly Golightly. Nej, tackar vet jag gamla herrkavajer och korta pojkskinnjackor -trodde jag tills Viola fyndade den här mockavarianten vintage för ett par veckor sedan. 

Och jag, som alltså alltid unnar mina vänner all shoppinglycka i hela vida världen annars, har inte blivit så avundsjuk sedan sandlådan tidigt 90-tal.

Mockakappa, vintage. Jeans, Levi’s. Tygskor, Converse. Väska, Stella McCartney.

Att jag är en jeans-tjej, råder ingen tvekan om. Jag älskar blåtyg och jag har en hel byrå med tre stora lådor dedikerade till enbart denim. 
Min största besatthet de senaste åren har varit Levi’s gamla supermodell 501. Att hitta de perfekta 501:orna är som att hitta en kille. Det tar en herrans massa tid, det är totalt värt det och de slits med hälsan tills det en dag spricker. Varpå man är lite vilsen ett tag, försöker ersätta de perfekta paret med andra som inte riktigt blir rätt och intalar sig att jag behöver inte de där 501:orna, tills man en dag hittar rätt igen. 

Nu behöver du dock inte göra jakten till ett heltidsjobb längre, för nu har Levi’s (tack gud) blåst liv i ett av modehistoriens mest betydelsefulla plagg igen. Levi’s 501 CT. Om ändå allt kunde bli så enkelt. Tinder, någon?