Bild. Whowhatwear
 
Jag hann ju inte riktigt springa omkring på så många visningar den här lilla modeveckan, men en dag hann jag med och här är ett exempel på hur jag kan se ut när jag går på en visningsdag. Det är också ett exempel på hur jag ser ut när jag vägrar jacka i januari (t-shirt, två skjortor, kavaj och stickad tröja FANK YOU VERY MUCH) samt hur det ser ut när jag tar på mig mina tokigaste skor (glitterhåriga skönheter i blått reds.anm). Fifty shades of blue if you will.
 
I didn’t manage to run around town on fashion week this time, but I actually made it to one day. So this is an example for how I can look when I do make it. This is also an example for how I can look when I refuse coats in January (t-shirt, two shirts, blazer and knit, THANK YOU VERY MUCH) and how I can look when I wear my craziest shoes (hairy blue glitter pieces). Fifty shades of blue. 
 
Denim suit, Tiger of Sweden. Shirts, Eton. Knit, H&M. Fury shoes, Topshop.  Glasses, Céline.

Jag fick gräva fram en tillsvidarekamera i garderoben för att kunna knäppa ett par bilder på min nya Madickenkjol. Ja, jag tycker att den ser ut lite som en blandning av ett förkläde, ett par sammansydda skjortor något Madicken skulle ha på sig. Helt i min smak med andra ord som vill bli begravd med mina skjortor och trodde att jag var Madicken när jag var liten.

I had to dig out an old camera from one of my chaos closets to snap a picture of my new Madicken skirt. I think this piece looks like a mix of an apron, some old shirts out together as a skirt and something the Astrid Lindgren character Madicken would wear. I other words, right up my alley. I who want to me buried with my shirts and thought I was Madicken when I was a child. 
 

Skirt, Lindex. Cashmere knit, Soft Goat. Jeans, Levi’s. Loafers, Henry Kole. 
 

I går när jag var på väg mellan två möten bröt himlen upp i ett enda stort jäkla solsken. Jag höll på att trilla av cykeln, så bländad (och ev chockad) blev jag. Då passade det ju alldeles utmärkt att jag dagen till ära hade dragit på mig min nya kjol. Den har jag fyndat på Vestiaire Collective men den är signerad Stella McCartney. Jag kommer ihåg när den hängde i skyltfönstret på Stellas butik på Mäster Samuelsgatan och kostade som en månadslön för mig. Men hur jag ändå gick och klämde på den. Därför känns det som en jäkla revansch att den nu hänger i min garderob! Nästan som när man springer in i den där killen som var ett as eller bara körde hem en i en taxi när man egentligen ville mer, och är skitsnygg och superhärlig och bara osar your loss. Fast med en kjol då.
 

Yesterday the sun came out when I was on my way between two meetings. I almost fell of my bike. I was that chocked. So, it was very appropriate that I wore my latest Vestiaire Collective bargain. It’s actually Stella McCartney and I remember when it was in store and costed a moth of salary. But despite that, I couldn’t help myself go and try it on. Therefore, me having it in my closet now feels like such a revenge! Almost like when you run into that guy who were an asshole when you were going out, looking all good and fabulous and whispering your loss. But with a skirt.
 

Skirt, Stella McCartney at Vestiaire Collective. Striped shirt, H&M. Pants, remade Levi’s. Corduroy blazer, Gant Rugger. Slip in heels, Topshop.