Fanny Ekstrand

Vilken tidning jag än slår upp just nu, vare sig det är Kupé på järnvägen mellan Stockholm och Borås, Södermalmsnytt eller senaste numret av Styleby, får jag Say Lou Lou hårt upptryckta i mitt ansikte.
Det är fantastiskt, missförstå mig rätt. De är så coola som jag önskar att jag var. Men, var har fokuset på musiken tagit vägen? Allt jag får ut av alla artiklar är hur de är födda i Australien, avslutar varandras meningar och har jordklotets ballaste stil (vilket visserligen inte är osanning).

Men summan av kardemumman, ni lyssnat på systrarnas senaste album? Det är bättre än alla Gucciskor och Saint Laurent-byxor de någonsin burit. Sittdansar väldigt yvigt i min bräckliga kontorsstol till Nothing but a heartbeat.

Tisdagens snabbaste flykt till sena sommarnätter och soluppgång över slussen. 

Nu är jag tillbaka vid skrivbordet i Borås. Blir alltid förvånad/arg/uppgiven och glad på samma gång när klockan ringer 04.45 måndag morgon och jag ska fånga Göteborgståget 06.14. 
 
Ska sammanfatta min helg senare, men jag kan avslöja att den innehöll både efterfest i kök, luftgitarrsolo på knä till karaoke-versionen av Känn ingen sorg för mig Göteborg och långa frukostar i vårsolen. 

En kombination jag gärna sportar helst igår är urtvättade blåjeans, svart polotröja och tunga guldsmycken. Ledigt och lyxigt på en och samma gång, precis som jag gillar det.

Jag flyger över till New York nästa måndag för en veckas botaniserande i diverse SoHo-favoriter, fylla på mitt stash med stickat från Uniqlo samt äta upp mig lite på lite blueberry pancakes och avocado toasts. På önskelistan står bland annat guldfynd av det tyngre artilleriet och den perfekta jeansjackan.