Fanny Ekstrand

En lagom kall dag i New York för ett par veckor sedan gasade jag denna vinters vardagsuniform nummer ett. Slitna svarta jeans, tunnstickad tröja och min ullkavaj. På fötterna ett par retro-sneakers och på nästippen svarta skolskydd. Men att få sporta det i SoHo istället för någon tradig bakgata i Vasastan, kändes mindre vardagligt. 

Snart kan jag byta ut sneakers mot sandaler och stickat mot tunna T-shirts. Det faktumet pirrar mer i magen på mig än en nyförälskelse. Kanske borde söka hjälp. 

Ullkavaj, Beyond Retro. Stickat, Uniqlo. Jeans, Levi’s. Sneakers, Adidas. Väska, Saint Laurent. 

Jag behöver en skinnjacka att matcha med riktig håll käften-attityd och jag behöver det nu. I skinnjackan ligger en pondus och en tuffhet jag med min blonda kalufs, blå ögon och en tvärhand långa kroppshydda, till synes inte gör (men väldigt gärna vill).

I den skinnjackan vill jag i takt med fågelkvittret, gå långa vårpromenader i solen. Jag vill köpa blommor och ha mitt solbleka hår utspritt över axlarna. Gråtröka och dansa tills jag svettas när natt egentligen är morogn. Jag vill skriva för att sedan radera, för att sedan skriva igen, flirtiga sms till killen jag gillar och sedan noja över det i fem minuter.

Ni hör ju. Jag behöver en skinnjacka, för att kunna göra allt det där, men fortfarande se mig som en rebell.

Jag vill vara James Dean på en båge och Brigitte Bardot på en solbädd, samtidigt.

Jacka, Weekday

Sprungit på möten på stan hemma i Stockholm idag. Fick en extra dag på hemmaplan innan jag kör resterande jobbvecka i Borås. Tåget rullar från Cetralen vid 06.07 i morgon. Så hamnar ni bredvid en blond tjej med blåjeans på tåget mot Göteborg, som snarkar lite pinsamt omedvetet, finns det goda chanser att det är jag.

Jeans, Levi’s 501. Långärmad tröja, Commes des Garcon Play. Tygskor, Superga. Solskydd, Ray Ban.