Fanny Ekstrand

Igår gjorde jag och Viola en sväng om på stan. Stan innefattandes Birger Jarlsgatan och Swedenborgsgatan via Hornsgatan och sväng om, champagne på Brandstationen och fönstermiddag i Violas kök vidare ut i försommarnatten.
För vid åtta-rycket någon gång bestämdes det via telefon att det skulle bli ostrontorsdag varpå vi blev upplockade och sedan satta på Riche med en ostrongaffel i ena handen och ett glas champagne på is i andra. Hur lyckas man hamna i så lyxiga sammanhang, när man knappt har råd att köpa spaghetti och ketchup? Kommer jag aldrig att förstå. Hjärtat skriker ja, men mitt bankkort skriker nej.
Ack att vara ung och tycka att det är en tusen gånger bättre idé med nya Acne Studios-boots än toalettpapper på en månad.

Kan ni bara förstå att det går att glida omkring byxlös utan att få köldskador? (visserligen inte idag med tanke på ösregn). Jag har under sena vintern- tidiga vårens längtsalvor omedvetet samlat på mig en herrans massa (hörde jag köpstopp?) jeans- och mockakjolar. Känns så fint att få börja använda alla nu.

Linneskjorta, Uniqlo. Jeanskjol, Levi’s. Väska, Saint Laurent. Sneakers, Adidas. 

Jag har som löfte till mig själv i vår att låta mina (alldeles för) älskade sneakers vila lite och börja sporta alla klackar som står och samlar damm i hallen. Vi får se hur det går med den saken, men ambitionen är god tycker jag. Senast ut på trottoaren med ett par avklippta jeans, var dessa kilklackade espandriller som står lite för idén om den perfekta, piffiga semesterskon. En ide man tyvärr slår hål på sekunden man åker på semester och inser att de bästa skorna, är inga skor alls.