Jaggers. I höst tänker jag bara gå runt i fladdriga kostymbyxor och högmidjade jeans. T-shirtarna plockar jag på mig på herrarnas barnavdelning och skjortorna låter jag fladdra på halvstång. Alltså inte så många knappar knäppta. I går kväll fick jag infallet att klippa mitt hår som under sommaren både blivit vitt och rätt saltvattenslitet. Hippiefrissa, drar jag mig till minnes att jag kallade det och var två steg från att kila in i köket och greppa kökssaxen. För det är sån jag är, impulsiv och med alldeles för dålig självinsikt för att inse att en frisör skulle göra det bättre än jag själv. Men som tur var fanns det en söt karl som sa nja, när jag beskrev vad jag tänkte göra.
Idag är jag glad för det, för nu kan jag inte tänka mig att låta mina hippielockar falla. De får stanna. I höst är jag Jagger.
