Tog gårdagens soltillfälle i akt att lämna jackan i hallen och sporta ett par lager stickat istället. Med min nya ullhalsduk var det helt genomlidligt (kanske för att skinnbyxorna är fodrade som skoterbyxor). Nu ska jag kila upp på vinden och gräva fram exakt alla vinterplagg jag äger. So long sweet sommarklänningar och tunna jackor, vi ses till April.
Stickad tröja och patchworkskinnbyxor, Rodebjer. Ullscarf, Gant. Sneakers, Converse. Väska, J.W.Anderson.
Idag har oktobersolen stått högt på himlen och stan myllrade utav höstlovsfirare. Jag passade på att snålåka på känslan och drog med min snubbe ut på gå-fika, lite butikskikande och promenad runt halva Södermalm med Ebele. Älskar den svala höstluften i mina lungor och det gjorde inget att de vilda höstvindarna trängde in genom mina stickade lager (kanske för att de kändes som att de renade mig från min påträngade bakfylla). Dagarna blir så långa när de inte kantas utav blöta svarta trottoarer och tungt grå himmel.
Om det fanns ett pris i att återuppfinna sin garderob så skull jag absolut ha en chans på det. Att få ut mer av sina plagg genom att bära dem i lager på lager på varandra är inte bara smart, det är varmt också (och så skulle mitt tacktal låta). Min senaste favorit är att bära en tryckt tshirt under mina klänningar och knäppa upp dem till max.
Väldigt tvetydligt är det också, försöker jag visa en djup urringning men glömde bara ta av mig min sovtshirt eller är vill jag verkligen visa min tshirt så mycket att jag knäpper upp hela klänningen?
