I fredags plockade jag upp Michaela och Daniel från Patriksson och tillsammans väntade vi in Martin, som sportade tidsoptimism i vanlig ordning. 
 

 
Men vi hann med flyget och väl framme uppsökte vi närmaste Franprix för att köpa bubbel. Vi var i Paris och det skulle det poppas korkar för! Lägenheten vi bodde i var magisk, som ni ser. 
 

 
Vi tog på oss mockajackorna, rundade brasserier och franska små torg för att nå vårt första pitstop. Kvällen var ljummen och jag hade bara en tunnjacka på mig.
 

 
Andy Wahloo, en lite undangömd bar som en måste knacka hårt på en anonym dörr för att få komma in på. Innegården var lummig av gröna rankor, cigarettröken tät, fransmännen snygga och drinkarna stora och välblandade. Är ni i Paris, kom ihåg 69 Rue Gravilliers, 75003. 
 

 
Vi bytte grön innergård och baljor med GT’s mot små franska vinglas ute på ett brasserie. Vid detta lag hade vi hunnit bli ett stort gäng på nästan femton personer. När vinflaskorna var uppdruckna och alla runda om klackade fötter, gick vi och dansade bort resten av natten på Le Carmen. Sedan blev vi utelåsta från vår lägenhet och jag ringde long distance calls till Airbnb i San Francisco för få reda på den korrekta portkoden. När solen började klättra upp bakom paris alla koppartap, kom vi till sist in. 
 

 
Men pigg som fyra små lärkor på lördag morgon var vi hungriga som få efter två timmar utanför porten på morgonen. Vi tog oss till Buvette för att ropa in hela menyn. Ska ni lördagsbruncha i Paris, är Buvette your go to. Vid Pigalle, på 28 Rue Henry Monnier, 75009.  
 

 
Detta är alltså the face of världens bästa granola. Svimmade flera gånger om ända tills min Croque Madame trillade in och gjorde granolan sällskap. Då knäppte jag upp jeansen och dog. 
 
 
Fortsättning följer.
 
 

Passade på att ta lite fokus från mitt ovanligt trötta måndagsnylle i dag, med ett par fransboots. Oväntat effektivt. Att ha fyra hundra fransar dansandes kring vaderna är tydligen tricket, det vet jag nu. Ingen tittade mig i ögonen på hela vägen mellan Vasastan och Södermalm. Och med ett par solglasögon på det dessutom, var saken biff. 

Boots, Zara. Jeans och kashmirscarf, Dr Denim. Sweat shirt, Gant. Kavaj, Beyond Retro. Solglasögon, Ray ban. 

Så fort jag får dra in alpluft i lungor skadade av kåkekcigaretter och stockholmsavgas och så fort jag får känna nysnö under skidorna är jag beredd att ge upp allt och flytta ner till alperna för att bara skibumma bort resten av livet. Leva för enbart knädjupa nysnösvängar och höga fjäll. 
…Men sedan ser jag en rad instagramuppdateringar från vänner som firar födelsedagar på Riche och äter lördagsfrukostar på Pom & Flora och med ens saknar jag både Kåken och avgas. 
Jag tror att jag är dömd att leva ett Hannah Montana-liv för resten av min tid.