Jag är inne i en period just nu där jag bara vill använda småväskor. Det är den perfekta statement-accessoaren. Men så lever jag i förnekelse också, då min lilla plånbok med nöd och näppe går ner i just de små väskorna. Lösningen har länge stavats tygpåsar, men året är inte 2007 längre och jag är ingen estetstudent i första ring på Södra Latin.

Därför vilar nu min dator, tretton olika sladdar jag knappast använder, vattenflaska och annat man kan behöva ifall man blir strandsatt på en öde ö, i den är skinnväskan från Don Donna/ Accent. Höstens bästa köp, utan tvekan.

Foto: Frida Vega

Förra veckan passade jag på att sporta bara fötter i öppna klackar. Bär man det till en lite tjockare jacka som denna bombarjacka i ull, så kommer man nog undan i alla fall ett par veckor till. En outfitekvation jag förlitar mig på i alla lägen.

Jacka, Peak Performance. Skjorta, The Shirt Factory. Byxor, Weekday. Skor, Nelly. Väska, Little Liffner. 

Radiotystnad upphör nu! Det var det första jag sa när jag satte mig upp i sängen idag. Jag har alltså varit på italienska landsbygden med så svajit internet att jag fått utslag och ryckigt öga pga att mailinkorgen bara hävdat att den har ”no connection”. Ett ord synonymt med social öken i det jag kallar mitt ljuvliga liv.

Men trots stressmoment som mailservrar som inte connectar, Wi-fis som inte fungerar, bildäck som går sönder mitt på berget och AC:s som inte förstår att det är kalluft den ska bidra med och inte varmluft, så är jag tillbaka. Det tog ett par dagar av regn för att jag skulle komma ur min 38-grader-och-sol-bubbla och långsam fasas in i fuktiga Tretorn-gummistövlar och långärmade/benade klädesplagg.

Men jag är i alla fall brunare än genomsnittet i mitt kvarter här i Vasastan, har precis köpt mina första par Pradaskor (som jag visserligen inte kan använda pga regn) och har en magkänsla härligare än fågelkvitter på våren.