Fanny Ekstrand

Om bara några dagar sätter jag mig tillsammans med min partner in podcast Viola, på ett tåg ner till Göteborg och Way out West. Om vi ska ha kul? Ja. Om vi är så peppade så att vi nästan håller på att spricka? Ja igen. Vi är framme i Gbg lagom till att festivalen slår upp portarna och senare samma kväll så livepoddar vi ju även, remember? Såna rockstars. Skoja.

Jag ska inte ljuga, att packa till festival är inte någonting jag gjort så många gånger i livet. Var ”försiktig” som ung och satt ej med de coola kidsen på Peace and Love och drack solljummen folköl i gamla solstolar på festivalcampingen. Dessvärre. Men jag hade gärna gjort det så här med backspegeln i hand. Jag gör alltså mitt bästa för att ta igen allt jag missat i festivallivet sedan 2006 ungefär när en biljett till Hultsfred var lika med sommaren kirrad.

Tillbaka till packningen. Jag kommer att satsa på festivalskornas festivalskor. Dels för att de är sköna som satan, men också för att exakt allt man har till dem blir coolt. Jag lovar. Dr Martens är så häftig som jag skulle vilja vara jämt, men så har jag ju min inre tant som oftast som alltid åker ut på vädring istället. Ej så nu alltså. Till dem kommer jag att ha klänningar och kjolar i mönster pga råkar du spilla eller någon spiller på dig så är ju mönstrat bättre än enfärgat. Ha! Där satt du som läste detta och trodde jag var dum, så är alltså inte fallet. Militärjackan känns som en självklarhet och enbart så för att jag googlat Kate Moss Festival så många gånger att jag inte kan räkna. En lackjacka kommer att slinka med ner i packningen också för det är både supersnyggt och regntåligt och det ska ju saker vara på festival.

Sedan till det viktigaste av allt. Eftersom att Way out West kommer att bli både lite festligt och stökigt är det ju en dålig idé att ta med det vackraste man har. Hur är man piffig ändå? Och hur kan man komma undan med ungefär samma outfit tre dagar i rad? It’s all about krimskrams. Summan av kardemumman så kommer alltså min packning bestå till hälften av härliga strumpor, örhängen och magväskor (så bra att ha händerna över till andra viktiga saker så som öl och mobil). Nu vet ni!

Red patterned dress, & other stories. Dotted wrap dress, H&M. Patent jacket, Monki. Utility jacket, Nelly. Flower skirt, Ganni. Fanny pack, Gucci. T-Shirt, Ganni. Earrings, Mango.

Ney men här står jag och utgör lite utav en trafikfara. I en uppdaterad Mc Donaldskostym som min syster så snällt beskrev den gula t-shirten tillsammans med den eldigt röda kjolen. WELL. I am making a Daniel Redgert, detta är bara början på min fantastiska historia.

På tal om historia så har jag en liten historia tillsammans med den här trenchcoaten som jag letade som bambi efter sin mamma efter i London i våras. Och mycket likt bambi så gick det inge vidare. Men life goes on. Tills den dök upp på siten nedsatt dessutom? Allt händer av en anledning och det var meningen att jag skulle ha en rutig trenchcoat trots att jag har köpstopp på trenchcoats (det är min kille som satt det, så jag är inte våldsamt engagerad att hålla det) och trots att jag knappt har råd med min egen hyra denna månad. LIVET GÅR VIDARE.

Trenchcoat, Topshop. Skirt, H&M. T-shirt, Weekday. Strappy sandals, ATP Atelier. Straw bag, Chêne.

Dra mig baklänges vilken sommarvärme Stockholm bjussade på idag. Jag konfiterades i min midkjol och kavaj. Trots att ingen av dem är vidare generösa med materialvolym. Och trots att jag bjöd på lite magshow.

Det är kul hur jag mentalt är tillbaka på mellanstadiet just nu och vill knyta upp allting magkort? Jag kan bli sådär ibland. Allt eller inget. Är jag sugen på råkant så får exakt alla byxor i garderoben sig en omgång med saxen. Vill jag visa hela stan min inte speciellt tränade mage men som är jäkligt härlig ändå, ja då knyter jag upp allting på 70-talsvis. Brigitte Bardot möter ja, mig.

Shirt, blazer and skirt, Rodebjer. Slippers, Henry Kole. Straw bag, Chêne.