Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

lördagsbrunch

IMG_2039IMG_9053Processed with VSCOcam with g3 presetIMG_9058IMG_9086

I lördags var himlen öppen, luften krispig och Viola fyllde 21 år. Jag var inte bakfull och hade på mig min vinterjacka för första gången i år. Vi promenerade till Greasy Spoon som var proppfullt av helgfirande människor med barnvagnar. Den crowden får vänta ett par år beslutade vi och gick istället ner till Urban Deli där vi satte oss vid ett fönsterbord och vinkade in massa kaffe. När vi var fulltaliga med frostskadade liljor, födelsedagspresenter och dagen efter-andedräkter med tillhörande rövarhistorier från Spy Bar samt diverse annat som behövs för en lyckad lördagsbrunch, beställde vi in veggo-pulled pork, pannkakor och annat som man inte äter på vardagar. Cava och Bloody Mary platsar också in där, såklart.
Tänk om alla lördagar kunde vara så här. Då skulle jag vara himla lycklig och himla fattig.

Jag skyndar inte mer

Processed with VSCOcam with g3 preset

 

Det är lätt att skynda. Springa från en station till en annan utan att titta sig över axeln och sedan inse att ett år passerat, fast man aldrig trodde att man skulle överleva till våren. Vi pratade om det över en fredagsmiddag, jag och Viola. Tittade tillbaka på våra steg det senaste året och insåg att ifall då hade fått gissa vart vi skulle, hade vi aldrig trott att det var hit.

Vid den här tiden för ungefär ett år sedan, hade jag glömt hur det kändes när hjärtat slog normalt. Jag hade glömt hur det var att gå på toaletten på jobbet utan att bryta ihop och jag hade glömt hur det var att vara hemma en kväll, även om det var mitt i veckan, bara för att jag inte stod ut med tomrummet omkring mig. Vi satt i Violas köksfönster och frågade gång på gång om det här verkligen var allt? Skulle det kännas så här att vara 20 år gamla, känna alldeles för mycket och vara alldeles för lite. Skulle det inte bli mer?

Och allt eftersom att helgerna passerade och vi gjorde slut på alla pengar i barer gjorde livet en vändning, som det alltid gör, fast det känns som att allt på hela jorden står still. Jag bytte jobb, flyttade ifrån Stockholm på vardagarna. Nätterna var plötsligt inte lika kalla längre. Och innan jag visste ordet så hade jag bara fötter i öppna sandaler och alla stadens trottoarer fylldes av uteserveringar. Så helt plötsligt en ganska kylig sommarkväll så stod en skäggig kille i svart bombarjacka med gröna ögon, en grop i ena kinden som bara syns när han ler, framför mig. Han fick varje sekund att kännas på riktigt. Det får han fortfarande.

Och för en vecka sedan adressändrade jag.

 

Dålig självinsikt

IMG_1633

Jag är inne i en period just nu där jag bara vill använda småväskor. Det är den perfekta statement-accessoaren. Men så lever jag i förnekelse också, då min lilla plånbok med nöd och näppe går ner i just de små väskorna. Lösningen har länge stavats tygpåsar, men året är inte 2007 längre och jag är ingen estetstudent i första ring på Södra Latin.

Därför vilar nu min dator, tretton olika sladdar jag knappast använder, vattenflaska och annat man kan behöva ifall man blir strandsatt på en öde ö, i den är skinnväskan från Don Donna/ Accent. Höstens bästa köp, utan tvekan.

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Fannie Redman
Hälsa
Joanna Swica
Lifestyle
Marie Serneholt
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Sassa Asli
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Jenny Sunding
Home
34 kvadrat
Lifestyle
By Momo
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Mode
Emma Danielsson
Man
Niklas Berglind