Modeveckans andra dag blev jag kär i stickat från Carin Wester, hade på mig mules från Rizzo och kimono från Ganni tillsammans med ett par avklippta vintage Levi’s och avslutningsvis drack jag ett par Peroni på Bons After show för Peroni Design Collaborations och nya stjärnskottet Giorgi Rostiashvili (WOW). Sedan åkte jag hem och somnade nära på två röda små sekunder. Så kan en tisdag se ut också.
Jaggers. I höst tänker jag bara gå runt i fladdriga kostymbyxor och högmidjade jeans. T-shirtarna plockar jag på mig på herrarnas barnavdelning och skjortorna låter jag fladdra på halvstång. Alltså inte så många knappar knäppta. I går kväll fick jag infallet att klippa mitt hår som under sommaren både blivit vitt och rätt saltvattenslitet. Hippiefrissa, drar jag mig till minnes att jag kallade det och var två steg från att kila in i köket och greppa kökssaxen. För det är sån jag är, impulsiv och med alldeles för dålig självinsikt för att inse att en frisör skulle göra det bättre än jag själv. Men som tur var fanns det en söt karl som sa nja, när jag beskrev vad jag tänkte göra.
Idag är jag glad för det, för nu kan jag inte tänka mig att låta mina hippielockar falla. De får stanna. I höst är jag Jagger.
Efter en vecka i New York med dagar fulla med jobb från sekunden jag satte mig upp i sängen tills dess att jag däckade innan huvudet nuddade kudden, är jag tillbaka på hemmaplan. Eller hemmaplan och hemmaplan, Göteborg. Fortfarande överväldigad av fröken New Yorks vyer och stökiga gator går jag omkring på små moln.
