Solnedgångarna nere på stranden i Santa Monica där vi bor de här veckorna är beyond någonting annat. Folkfest varje kväll.
För att inte tala om de tidiga morgnarna när surfarna ockuperar stranden. Ingenting är tråkigt här.
Skjortklänning, Envii. Slip in wedges, Forever 21.
Första dagen i LA har vi cyklat hela Venice runt, hängt på stranden vid Santa Monica där vi bor och tagit bilen utan tak med radion på högsta volym upp till Hollywood. Mitt hår har trasslat sig rejält i salta vindar, jag har läst ut två böcker och bränt mig röd på axlar och näsa. Nu ska jag försöka finta jetlagen och sova men solbrännan rivs mot de nya lakanen.
På senaste tiden har jag och Viola nästan gjort allt i hennes köksfönster. Alltså allt. För det fönstret är ett sånt djupt där man både kan krypa upp och dricka kaffe när regnet smäller mot rutan och sitta med båda fönstren uppslagna mot sommaren, dricka vin och röka cigaretter samtidigt som någon annan lagar mat. Eller bara luta sig ut och kolla på skådespelet av människor nere på gatan.
Tror att det är bra att åka iväg ett slag för att få distans till saker och ting. Och få sakna såklart. Jag hoppas att fjärilarna i magen får vila lite under de två veckor jag är här i Los Angeles. Eller i alla fall flyga för någonting annat. Hey Hollywood!
