En av fredagens många höjdpunkter, är att rulla in med tåget till Stockholm. In över bron till Gamla stan. Att se stan resa sig på andra sidan slussen och solen slå mot söders höjder är som ett stort andetag av varje centimeter av stan. Ni vet hur man säger att det är bra att vara ifrån varandra, så att man får chans att sakna? Det är så sant. 
När man veckopendlar blir varje helg som semester och jag vill bara fylla alla sekunder med händelser att komma ihåg. Jag vet inte om det är för att april börjar klä Stockholm grönt eller för att kvällarna bara blir ljusare. Men min vårförälskelse i år handlar inte om någon med blå ögon och fina händer, utan om stan. 

Jag tror att jag skulle kunna skriva hundratals kärlekssånger om Stockholm men ändå aldrig ha slut på ord. 

Tror även att det är därför jag har en förkylning som vägrar att ge sig, men det är inte alls poängen med detta.