Nu när man sitter ensam på vardagskvällarna med enbart en avokadomacka, saltad med pyttesmå portionspåsar man snott från Gyllene Måsen, så snurrar tankarna på ganska bra. Och livet är inte direkt en dans till en trendig remix på Spy Bar. Men så varje kväll har jag legat i min 90-säg med riviga lakan i Borås och pratat med min vän, Viola. Ni vet ibland när man bara ringer för att stämma av något men sedan tittar på skärmen tre timmar senare.

Hon är den som skickar mail med Dagens Hunk i ämnesraden en grå onsdagsförmiddag, den som betalar ens öl när man maxat sitt kreditkort.
Hon är den som hjälper en upp från parkettgolvet en decembernatt när hjärtat gör för ont för att man ska kunna stå.

Och i vår ska vi ha gårdsfest, dricka kaffe och röka cigaretter i hennes köksfönster, åka till Köpenhamn och antasta våren med våra liv så mycket det bara går. Var detta 2005 skulle vi bryta ett sånt hjärt-halsband med två kedjor som man gjorde då. Men istället pratar vi i telefon tre timmar om dagen utan att märka det och skickar mail med Dagens Hunk i ämnesraden gråa onsdagsförmiddagar.