I helgen har jag firat på Bleck i Lilla Blecktorsparken med rödvin och middag för att sedan springa vidare och mött upp för drinkar och dans. Avslutat lite för sent men ändå vaknat tillsammans med världens största leende, precis som alla morgnar nu för tiden förresten. Ätit sen frukost med två av mina favoritpersoner i hela världen på ett av mina favoritställen i världen, Pom & Flora. Jag har tagit en lördagkväll som den kommit och ätit pizza och druckit öl över Söders tak i Vita Bergsparken tills solen gick ner och det blev kallt. Och som om det inte var nog har jag snott posters med roliga budskap på Slussen och blivit överraskad med brunch på Fåfängan med utsikt över ett Stockholm som långsamt håller på att lämna sommaren bakom sig för att kasta sig ut i hösten.

Såna här helger viker jag försiktigt och lägger i bakfickan på mina favoritjeans.

Igår blinkade lamporna i otakt med musiken. Jag hade klackar som skavde in mellan tårna och runt omkring mig fanns vänner och stimm av varma andedräkter uppblandat med cigarettrök i sensommarkvällen. Jag hade min andra öl i handen och min kavaj i andra. Modeveckan tog slut och alla skulle vidare ut mot bardiskar och dansgolv. Hade detta varit för två månader sedan hade jag haft min sjätte öl i handen och en evig cigg i andra, först i tåget mot natten som aldrig skulle få ta slut. Men plötsligt är det inte viktigt att varken röka eller stänga Spy Bar längre. Och plötsligt säger jag din adress i taxin lika självklart som min egen samtidigt som jag sparkar av mig mig klackarna för kvällen i baksätet bort från terrasser med lampor som blinkar i otakt med musiken.

Åker över Atlanten till New York på tisdag för fem dagars jobb. Hjärtat slår i hundraåttio nästan hela tiden nu, men det är inte bara för att jag ska få lajva Sex and the city-liv i nästan en vecka.