I lördags hade vi fått en bordsbokning på La Belle Epoque av en kompis till Martin. Vi klädde upp oss i svart och svart plus lite eyeliner på parisiskt maner och traskade dit. Väl innanför de dekadent vinröda sammetsdrapperierna fick vi ett hårt slag i ansiktet av bländande vackra fransmän, fantastiska drinkar och urbra mat. Jag och Michaela delade på en balja för två med chokladmousse som sänd från gud himself, till efterrätt. Varje bord såg ut att vara ockuperat av franska Vogue-redaktionen, där alla satt sippades på rödpang och hade högljudda diskussioner på oformlig franska, tillsammans med sina ännu snyggare karlar.

Det var värt varenda transaktion på kalorikontot kan jag berätta för er. Nu skojar jag, för något sådant har jag nämligen inte. Bara ett vanligt konto och på det blir det dessvärre inte en enda jäkla transaktion på ett bra tag efter den här resan. RIP eventuellt tilltänkta loaferspengar som istället formades till vinpengar.

La Belle Epoque hittar ni på 36, Rue des Petits Champs

Det var med nöd och näppe jag fick igen min weekenväska från Rizzo på vägen hit. Nu var det en ren omöjlighet. Jag kommer alltså att komma hem till stan lite tyngre.

Nu har vi antastat Paris gator i två dagar och gjort vårt bästa att röka ikapp med parisarna, tävlat mot varandra i att tömma rödvinglas och lära oss vill du hångla-fraser på tveksam franska. Vi tömt Marais vintagebutiker på mocka och scarfs och suckat tungt upprepade och åter igen upprepade gånger åt fransmän i shearlingjackor med det perfekta skäggstubben och oprovocerad låt oss kyssas mot valfri vägg-blick.

Jag vill inte lämna, utan springa tillbaka till Hotel Costes och skratta högt tills tårarna rinner. Men var sak har sin tid och jag ska väl tillbaka i Stockholm ge er en välblandad cocktail innehållandes både rövarhistorier och bilder från mitt parisiska veckoslut.