Hjärtat dunkade upp i öronen och mina handflator blev svettiga. Jag försökte att andas som en normal person skulle göra och drog mina händer hårt mot de svarta jeansen. Du kliade dig trassligt i håret och jag önskade lite att det var jag som fick göra så. Men jag skulle dö på fläcken ifall du såg att jag stod och stirrade och spillde ut mitt hjärta på trottoarkanten.

Precis som alla andra långhelger har denna flugit förbi med en hiskelig fart. Jag har druckit kaffe i solen, prosecco i fönstret och vin i Daniels nya lägenhet. De första dagarna i maj har äntligen målat Vita bergen grönt och Mangolian som tidigare varit så envis har slagit ut.
Jag hade öppna skor när jag gick ut igår och när jag cyklade hem precis när natt förvånat blev dag, skrek solen redan högt på himlen.
Hej maj.