Igår blinkade lamporna i otakt med musiken. Jag hade klackar som skavde in mellan tårna och runt omkring mig fanns vänner och stimm av varma andedräkter uppblandat med cigarettrök i sensommarkvällen. Jag hade min andra öl i handen och min kavaj i andra. Modeveckan tog slut och alla skulle vidare ut mot bardiskar och dansgolv. Hade detta varit för två månader sedan hade jag haft min sjätte öl i handen och en evig cigg i andra, först i tåget mot natten som aldrig skulle få ta slut. Men plötsligt är det inte viktigt att varken röka eller stänga Spy Bar längre. Och plötsligt säger jag din adress i taxin lika självklart som min egen samtidigt som jag sparkar av mig mig klackarna för kvällen i baksätet bort från terrasser med lampor som blinkar i otakt med musiken.