Sista kvällen i Venice sportade jag mockakjolen och tygskorna med den våfflade sulan som föddes i Los Angeles skatebetong på 70-talet. Saknar redan det magiska solnedgångarna och de salta, sandiga gatorna. Verkligheten slog mig hårt tvärs över ansiktet imorse när jag som i trans klev av tåget i Borås och en vägg av regndugg slog emot hela min existens som en billig body mist.

Jag är verkligen världens sämsta människa på att hantera jetlag. På natten kan jag inte sova och på dagen kommer jag på mig själv med att halvsomna på toalettstolen. Hjälp, någon?

Stickat, Uniqlo. Mockakjol, vintage. Sneakers, Vans.