Vet inte om det går att sakna saltvattensträv hud, asfaltsvarma vindar och gamla 80-tals bilar under vajande palmer mer än vad jag gör just nu när jag ligger i soffan med datorn på magen och jobbar. Stockholm är fint med sina ljusa blinkande nätter, rosévin på uteserveringar med utsikt över stan och vänner som skrattar i båda öronen, men den totala friheten med att tvingas bryta sina egna mönster är så sporrande. Hela min existens är en kastrull kokande vatten på spisen. Sommarstäder och sommarsemester, vad välbehövligt det är att få vara bland det, ändå.